Where do I go now?

Nu känner jag inte för att be om ursäkt för att jag inte bloggat på ett tag, eller berätta vad som hänt på sistonde. Det får bli i ett annat inlägg. Just nu känner jag bara för att skriva, och just nu känns det som att det är det jag behöver. Bara skriva.

Livet är fint. Har sina ups- and - downs men för det mesta är det fint. Sen är det skolan. Det känns som att det går bra, än så länge. Men jag har ju bestämt mig sen ett tag tillbaka att det är slut på fail tider, nu har jag varit ett mitten barn betygs mässigt, varit på toppen och även nått botten. Jag har varit överallt. Men nu finns det bara en väg, och det är uppåt. Jag har fått en sista chans och jag tänker fan i mig ta den. Jag tänker lyckas och när jag står där sista dagen ska jag fälla glädjetårar och bara tänka att det är nu det gäller, nu ska jag få den belöning jag kämpat för. Just så vill ja känna. Men det krävs tålamod, styrka, hopp och stöd för att jag ska nå ditt.

Första provet nu på tisdag! Jag ska fixa det. Finns inget annat alternativ.

Where do we go
Sweet child
Where do we go now